torsdag 3 september 2009

Clematis

Jag fick två clematis i present av en vän tidigare i våras. Planerna var att de skulle bli snygga pelare med blåa blommor i häcken till grannen.


Tyvärr har de fört en tynande tillvaro där. De fick för lite ljus och näring där. Och hade dåligt med klättermöjligheter.

Nu har jag planterat om dem. Och se: nu blommar den ena i alla fall.



Underbart blå blommor.

Jag planterade den i ett gammalt äppelträd och vid fötterna har den en grekisk oregano och bakom sig gula bollar, Rudbeckia, tror jag att det är. Jag tror att clematisen trivs nu, bättre än i häcken i alla fall.



Den andra är planterad i rosenbersån och har just nu en bit av en armeringsmatta att klättra på. Idag regnar det så det är lite blött. Och tujan står i bakgrunden men man ser hur den har det i alla fall.


Ska ordna till det lite bättre med klättermöjligheter så småningom. Vi får se om den hinner blomma innan frosten kommer.

Annars finns det lite smått och gott att glädjas över i trädgården: en miniros som blommar så fint bland salvia och persilja. En stor Mårbacka pelargon som har tillbringat sommaren ute vid havet och blivit såhär stor. Jag tycker inte riktigt om den skarpa färgen Mårbackapelargonen får när den står ute. Den ska ju vara svagt, svagt rosa bara. Få se om jag kan få det att övervintra på något sätt.


Mårbacka hemma från sommarvistelsen.

Minirosen och bakom står en Flitiga Lisa som är så söt i en blå kruka från Öland.



Och så de sista stockrosorna står långa och ståtliga och vajar i regnet.


De har varit en överraskning: mycket vackrare och läckrare än jag trodde. Rosa, vita och mörkt vinröda, nästan svarta (som Texas´nos!).
Lilla ljuva rosenknopp, New Dawn kommer med sina sista blommor.
Dagarna har blivit kortare och det är daggigt och svalt om morgonen. Hösten har sin charm tycker jag. Det är vilsamt, naturen förbereder sig för vila och då känns det som om vi också får göra det. Lite vemod och stillhet. Det kan vara skönt ibland också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar