Milspåret i Vrinneviskogen

Just nu är det härligaste jag vet att gå i skogen. Tillsammans med en vän går jag milspåret i Vrinneviskogen i alla fall en gång i veckan. Om vi inte är förkylda eller om det ösregnar. Vissa veckor blir det fler gånger.

Det tar c:a 2 timmar, inkl. fikapaus. Vandringen startar vid Tjalvestugan, går in i skogen, parallellt med den nya upplevelsevandringen bland älgar och vildsvin (plåtfigurer).

Det är utmärkt med grön färg. Så det är dessa märkningar vi kollar efter om vi är osäkra på vart vi ska gå. Det är bra att få vägvisning.

Ja, det är bara att hänga på. Denhär bilden är en symbol för vår vandring. Vår livsvandring, tänker jag på. Går på en stig som vi ibland inte ens vet var den tar vägen. Men att vi får lita på att den i alla fall går mot något ljust och härligt. Och trots att den ibland går genom det som är tungt och svårt är det viktigt att hålla fast vid det som glimmar där längst borta.

Vi passerar över fälten och anar Vrinnevisjukhuset på höger sida. Här går vi i flödande solsken på en grusbelagd vandringsled. Det knastrar trevligt under fotsulorna.

Härligt öppna fält.

Strax vänder spåret in i en tät skog. Mycket trädstammar och det är nästan som man säger att man inte ser skogen för bara trän........

Men vackert är det och björnmossan klär marken mjuk och grön.

Vi passerar en bergvägg, där träden växer i skrevorna. Helt otroligt så lite de behöver för sin växt. Vilken livskraft.

Det är fridfullt att vandra på dessa skogsvägar. Det doftar så gott och det är så vackert så att man inte kan få nog. Hur lagrar man upplevelsen av en skogsvandring?

Så enkel, grå och snygg! Naturens eget material.

Det finns en boktitel "Rönndruvan glöder" - det måste vara dethär.

Under förra året grävde man och anlade en våtmark i våran skog. Det blev så himla fint. En spegelblank yta där ute på fältet, dit fåglarna letar sig och vill vara. Rådjur som går ner för att dricka och luften har blivit så frisk däromkring. Ett jättefint projekt, verkligen.

Det syns kanske inte så bra men därborta, nedanför lövträden har man kantat med stenar och så skogen som speglar sig.

Några vackra lövträd; rönn och björk står så fint i solen innan vi kommer ut på lilla stigen som leder ner till vårt radhus vid kanten av den fina Vrinneviskogen.