Milspåret i Vrinneviskogen

Just nu är det härligaste jag vet att gå i skogen. Tillsammans med en vän går jag milspåret i Vrinneviskogen i alla fall en gång i veckan. Om vi inte är förkylda eller om det ösregnar. Vissa veckor blir det fler gånger.

Det tar c:a 2 timmar, inkl. fikapaus. Vandringen startar vid Tjalvestugan, går in i skogen, parallellt med den nya upplevelsevandringen bland älgar och vildsvin (plåtfigurer).

Det är utmärkt med grön färg. Så det är dessa märkningar vi kollar efter om vi är osäkra på vart vi ska gå. Det är bra att få vägvisning.

Ja, det är bara att hänga på. Denhär bilden är en symbol för vår vandring. Vår livsvandring, tänker jag på. Går på en stig som vi ibland inte ens vet var den tar vägen. Men att vi får lita på att den i alla fall går mot något ljust och härligt. Och trots att den ibland går genom det som är tungt och svårt är det viktigt att hålla fast vid det som glimmar där längst borta.

Vi passerar över fälten och anar Vrinnevisjukhuset på höger sida. Här går vi i flödande solsken på en grusbelagd vandringsled. Det knastrar trevligt under fotsulorna.

Härligt öppna fält.

Strax vänder spåret in i en tät skog. Mycket trädstammar och det är nästan som man säger att man inte ser skogen för bara trän........

Men vackert är det och björnmossan klär marken mjuk och grön.

Vi passerar en bergvägg, där träden växer i skrevorna. Helt otroligt så lite de behöver för sin växt. Vilken livskraft.

Det är fridfullt att vandra på dessa skogsvägar. Det doftar så gott och det är så vackert så att man inte kan få nog. Hur lagrar man upplevelsen av en skogsvandring?

Så enkel, grå och snygg! Naturens eget material.

Det finns en boktitel "Rönndruvan glöder" - det måste vara dethär.

Under förra året grävde man och anlade en våtmark i våran skog. Det blev så himla fint. En spegelblank yta där ute på fältet, dit fåglarna letar sig och vill vara. Rådjur som går ner för att dricka och luften har blivit så frisk däromkring. Ett jättefint projekt, verkligen.

Det syns kanske inte så bra men därborta, nedanför lövträden har man kantat med stenar och så skogen som speglar sig.

Några vackra lövträd; rönn och björk står så fint i solen innan vi kommer ut på lilla stigen som leder ner till vårt radhus vid kanten av den fina Vrinneviskogen.

Höstens rosor

"Skynda dig älskade, skynda att älska, dagarna mörkna minut för minut....." orden kommer från Höstvisa av Tove Jansson. Och nu mörknar det. På söndag ställer vi om klockorna till vintertid.....

Hösten är härlig..... speciellt när man fortfarande kan skörda och ta in några underbara rosor.


En utslagen Iceberg, kommer fortfarande med några blommor....

Heritage, en pålitlig engelska, underbart rosa med en citrondoftande blomma.

Och den gula Lichtkönig, ljusdrottningen.

Blev lite fint på matbordet.

Ljuvlig. I just love it!

Åsså lilla jag som nyvaket tittar, vill vara med, nyfiken, mjuk och go´.

Utflykt

Man kan ju tro att utflykten gick till någon plats utomlands. Men faktum är att vår huvudstad bjuder på massor av vackra intryck.

Här är i alla fall ett fint stilleben jag funnit.


Och så den hänförande utsikten från Söders höjder.

Nationalmuseeum på Blasieholmen och Af Chapman som ligger som vandrarhem vid Skeppsholmen.

Läs mer på http://www.svenskaturistforeningen.se/afchapman

http://www.nationalmuseum.se

Rosor på allt

Det finns en hemsida som heter så, Rosor på allt.

http://www.rosorpaallt.se/



Där kan man få inspiration till trädgårdsarbete, inredning och annat.



Själva har jag rosor på en stor härlig kopp att dricka kaffe ur.

och på ett trädgårdsförkläde jag kan ha på mig i trädgården när jag rensar, klipper och binder upp. Det är i galontyg så det blir lite för varmt om magen om jag har på mig det för länge.

Rosa pimpinellifolia, Rosa gallica....

.... Rosa muscosa och Rosa centifolia. pryder det fina förklädet.

I trädgården har vi som tema rosor, lime och rosa. Så på duk och kuddar i utegruppen finns det här söta tyget, Byvik, som kommer från IKEA.

Riktigt fin mild rosa ton och blad i milt grönt och ljusblått. Det är f ö samma tema och tyg som vi har på kuddarna i husvagnen... (http://www.manskahahusvagn.blogg.se)

Morgontur i trädgården den 4 september

Det har regnat och det känns rätt ljummet i luften fortfarande. Fastän gräset är vått och lite kyligt när man går barfota i det. Lite långt också. Det är alldeles stilla och man hör morgontrafiken brusa lätt på Söderleden. En ny dag. Arbetsdag är glädjedag.

Det blommar fortfarande i Örtagården. Där står fingerborgsblomman, en vit med lila perfekta prickar i. Så välformad och vacker. Regndropparna från nattens regn ligger som diamantglitter på de klockformade blommorna.


Jag hoppas de sprider sig riktigt rikligt så att vi får massor av fingerborgsblommor i Örtagården nästa år. Det gäller bara att se till att inte rensa bort de små bladrosetterna.

Åsså den blå clematisen. Himmelsblå....

Humleporten blev riktigt fin till sist. Innan den ramlade omkull. Nja, den står igen med lite stöttor. Och bär frukt..... kottar. Humlekottar. Jag vet att man kan göra fina kransar med dem.

De är verkligen rara där de hänger.

Rosen Lichtkönig Lucia, ljusdrottningen, kommer med nya knoppar igen. Hoppas de hinner slå ut.

Och min första engelsman Golden Celebration från Rosengården i Marstrand, knoppas igen.

Heritage och Graham Thomas har också rosenknoppar synliga. Likaså Iceberg eller Schneewitchen. Ser fram emot blomning i rosenbersån och fina soliga, ljumma höstdagar

Clematis

Jag fick två clematis i present av en vän tidigare i våras. Planerna var att de skulle bli snygga pelare med blåa blommor i häcken till grannen.


Tyvärr har de fört en tynande tillvaro där. De fick för lite ljus och näring där. Och hade dåligt med klättermöjligheter.

Nu har jag planterat om dem. Och se: nu blommar den ena i alla fall.

Underbart blå blommor.

Jag planterade den i ett gammalt äppelträd och vid fötterna har den en grekisk oregano och bakom sig gula bollar, Rudbeckia, tror jag att det är. Jag tror att clematisen trivs nu, bättre än i häcken i alla fall.

Den andra är planterad i rosenbersån och har just nu en bit av en armeringsmatta att klättra på. Idag regnar det så det är lite blött. Och tujan står i bakgrunden men man ser hur den har det i alla fall.

Ska ordna till det lite bättre med klättermöjligheter så småningom. Vi får se om den hinner blomma innan frosten kommer.

Annars finns det lite smått och gott att glädjas över i trädgården: en miniros som blommar så fint bland salvia och persilja. En stor Mårbacka pelargon som har tillbringat sommaren ute vid havet och blivit såhär stor. Jag tycker inte riktigt om den skarpa färgen Mårbackapelargonen får när den står ute. Den ska ju vara svagt, svagt rosa bara. Få se om jag kan få det att övervintra på något sätt.

Mårbacka hemma från sommarvistelsen.

Minirosen och bakom står en Flitiga Lisa som är så söt i en blå kruka från Öland.

Och så de sista stockrosorna står långa och ståtliga och vajar i regnet.


De har varit en överraskning: mycket vackrare och läckrare än jag trodde. Rosa, vita och mörkt vinröda, nästan svarta (som Texas´nos!).

Lilla ljuva rosenknopp, New Dawn kommer med sina sista blommor.

Dagarna har blivit kortare och det är daggigt och svalt om morgonen. Hösten har sin charm tycker jag. Det är vilsamt, naturen förbereder sig för vila och då känns det som om vi också får göra det. Lite vemod och stillhet. Det kan vara skönt ibland också.

En skogstur

Att komma ut i skogen är härligt. Det är så nära och man kan bara inte komma undan en tur där. Det finns en slinga som är 2,5 km och som tillsammans med turen dit och hem blir tillsammans 3,5 km. Ganska lagom faktiskt. Just nu finns det så mycket härligt, förutom den friska luften, det gröna och lummig, små blommor och massor med folk. Det är roligt. Det är som om alla sätter igång efter sommarens vila.

Lingon och blåbär! Finns det något godare än att äta blåbären direkt från det blåbärsrisgröna (som Bengt Grive en gång beskrev en dräkt i konståknings VM) riset? Det är gott. Lingonen är röda och fina. Inte lika goda tycker jag. Lite sura.

Vackert och gott.

Och i trädgården har det varit dukat till kalas. Är man en stor familj så är det alltid någon eller något som ska firas.

Och en fin grodprins eller prinsgroda intog sin nya plats. Kanske en provkyss?

Texas Rosennos

Jag har varit och lekt med min kompis Era. Det är så roligt. Då springer vi runt i trädgården och verkligen busar. Gör sån´t som man får och inte får..... Som att skälla och gromsa på alla som går förbi. Era är jätte-bra på att låta som en riktigt arg best. Hon gurglar långt därnerifrån magen så att det låter läskigt. Jag hoppar mest med och skäller förstås. Det kan jag.
Jag kan också låta farlig. Åsså leker vi med varandra och så... Bara roligt, tycker vi. Annars tycker jag att det är kul att vara med när det är kalas. När man tar kort på mig, så står jag alldeles stilla och ler, som här.

Men nu dethär då... Jag kallas för ganska mycket, grisgryn och Texmex och sådär som min matte tycker passar i stunden men nu detta: rosennos. Jag vet vem som hittar på det. Men då vill jag se den rosen, faktiskt.



Ja, okej då. Kanske.

Nejmen här är ju Era också. Kanske fotografen skulle träna lite mer. Men ok, får duga.

Annars är det faktiskt så att jag också gillar rosor. Jag brukar vara med när det fixas i trädgården. Då dyker jag upp lite här och där.

Det här är faktiskt en ros som jag råkar veta namnet på: Lichtkönig Lucia, ljusdrottningen Lucia. Snyggt citrongul. Doftar gott kan jag säga också.

Lammöronen

Den sötaste växten jag vet är lammöron. Man hör ju på namnet bara: lamm-öron, ulliga, gulliga, mjuka och rar, lena och fina.






I denna rabatt är de samplanterade med lavendel och smultron. Dessutom ligger det en vacker sten att trampa på när man ska plocka smultronen mitt i.




Vid fötterna på dessa underbara Maidens Blush finns också några lammöron planterade.






Jag skulle vilja att man kunde säga lammungar. Lamm-ungar. Men det går ju inte. Får-ungar är det ju och det heter lamm.

Men växten lammöron är mjuk som en lammunge och det ligger ett på soldäcket.